Lömsk konspiration, stjärnfall och måskiss...
Igår kväll var det återigen dags att fylla på mina dosetter med piller. Nu har det gått tre veckor av mitt liv igen utan någon direkt förändring. Köksklockan tickar vidare utan att bry sig. Jag undrar hur du tänkte, du som designade pillerförpackningen. Jag kan sätta en slant på att du inte har problem med finmotoriken och att du klarar av enkla saker som att knäppa skjortknappar utan att ens behöva tänka på det. Jag dristar mig också tänka att du aldrig haft problem med att öppna ett mjölkpaket eller en flaska. Istället sitter jag här frustrerad till max med ytte pyttiga piller i plastbubblor som jag försöker trycka ut utan att de spritter iväg och min lille tax får fatt i dem. Ironiskt nog är det de ångestdämpande pillren som är minst och jobbigast. Jag menar hade man inte ångest innan så får man det garanterat nu. Vänta lite, det är en konspiration för att sälja mera piller! Jag är dig på spåren du lömske pillertillverkare. Det vore en bra affärsidé om man fick färdigpackade dosetter från sitt lokala apotek innehållande alla mediciner man behöver. Men som vanligt är det pengar som styr. Läkaren sa sist att det forskas inte på saker som är gratis och kan hjälpa sjukdomen, där ligger inga pengar. Tänk om det finns ett enkelt botemedel nånstans därute? Att man en gång om året måste kissa på en fiskmås, äta tre uppochnervända lingon varje gång man ser ett stjärnfall och ha en tallkotte i stjärten minst en kvart på annandag påsk.
Ingen vet att det inte fungerar för ingen har prövat...
