Jag dog inatt...
Jag drömmer en hel del om natten nuförtiden. Det kan bero på alla tabletter eller att min hjärna arbetar på högtryck för att bearbeta alla tankar. Hur som helst inatt var inget undantag. När jag vaknar brukar jag inte komma ihåg så mycket av drömmen men idag var det annorlunda. Drömmen bestod av följande scenario. Min karriär och mina år som yrkesverksam gestaltade sig som en teaterföreställning. Scenen var rikt dekorerad och utformad som en mycket exklusiv butik. Utsökt vackra träsniderier och ornament i ek och guld. Pampigt och storslaget. Salongen var full med folk och jag antar att de symboliserade kunder med mera. Jag och mina medspelare gick runt på scenen och spelade våra roller. Helt plötsligt kommer vi till den scen jag inte var beredd på, eller någonstans var jag kanske det. Min rollkaraktär skulle utgå ur föreställningen för att aldrig återvända. Det kändes lite som en tvättäkta såpopera av typen "Days of our lives". Min rollfigur avlider stilla på scenen och publiken gör stående ovationer och ridån faller. Efteråt mottager jag mängder med blomsterkvastar, champagne och presenter. Sedan går jag stilla och ensam ner i källaren där omklädningsrummen ligger. Jag plockar under tystnad ut sakerna ur mitt skåp, kastar en stilla blick på lokalerna som varit mitt liv i så många år. Jag öppnar bakdörren och går ut i kylan för att aldrig se mig om.
Drömmen speglar på ett kusligt metaforiskt sätt mitt eget liv men med skillnaden att när jag klev av scenen i verkligheten fanns där varken blommor, Champagne eller applåder...
