Bussnappad
Lördagen blev blåsig men trevlig. Jag hade gett mig skam på att jag skulle ta en kaffe på café Eldkvarn som ligger intill stadshuset på Norr mälarstrand. På väg ut märker jag att det blåser mer än lovligt men det stoppar mig inte, här skall det härdas ut i vetenskapens namn. Detta är en liten del av researchen jag gör i min arbetsträning. Jag tar bussen då det är ganska kallt ute och långt att gå. Vid Tegelbacken skall bussen fortsätta åt vänster men svänger istället åt höger vilket får de av flesta av passagerarna att flämta till. Bussen fortsätter in under broarna, dvs helt fel väg. Jag är övertygad om att vi alla nu blivit bussnappade och kommer att säljas som slavar till Norge. Tack och lov stannar bussen efter ett tiotal meter, dock mitt ivägen med växande köer och ilskna tut ifrån bilarna bakom. Några rådiga passagerare gå fram till chauffören och erbjuder sin hjälp. Huxflux står några gubbar och dirigerar en backande och trixande SL-buss mitt i en av Stockholms största trafikknutar. Efter lite besvär tar sig bussen via någon bakgata tillbaka på rätt spår. Jag går den korta biten till caféet från busshållplatsen och märker att det är helt tomt. Det är ju beläget på kajkanten och här blåser vinden starkare än någonsin. Men jag har inte kommit så här långt för att ge upp nu. Jag beställer en kaffe och en muffins från den förvånade killen i luckan och letar upp en plats som åtminstone har lite lä. Jag får bokstavligt talat hålla i muffinsen och jag ser hur en förvånad fiskmås blåser förbi i 200 km i timmen. Plötsligt ljuder ett gällt kvinnoskrik som överröstar vinden över stadshusområdet. Hela uteserveringen (dvs bara jag) stannar upp och tittar åt hållet skriket kom. Det visar sig att en gren (kvist) tjock som en blyertspenna och som knappt hade hållit uppe en sparv, blåst ner på en förbipasserande kvinna. Kvinnan gnider sig i huvudet och tittar omkring sig som för att se efter om någon kan komma till hennes undsättning. När hon inte ser någon som sett hennes trauma sparkar hon argt på kvisten och går vidare. Skakad av dramatiken (inte särskilt) beger jag mig hemåt igen. Tax småspringer bredvid mig med fladdrande öron i blåsten.
