Kronan på verket
Besökte Karolinska sjukhuset och min neurolog igår. Det var ett starkt möte då jag varit risig en tid och det har känts som att liemannen stått och stampat i fastun. Innan man vet hur det ligger till och fått alla mediciner i balans är det tufft. Speciellt när läkaren säger: -Du fyller ju 50 i år, du skall ju inte springa här och vara sjuk, du skall ju planera kalas. Då kom tårarna.
På väg hem sitter jag i entren och väntar på min taxi och passar då på att ringa apoteket Kronan för att se att min medicin jag förbeställt hade kommit då lagret började tryta på grund av en felaktig receptutskrivning.
-Den ordern har vi makulerat, säger apoteksmänniskan i luren.
Jag blir iskall och stresspåslaget går genast upp till max.
-Men hur kan detta ske? frågar jag med lätt panik i rösten.
-Jo vi bedömde att det var en dubbel beställning så vi tog bort den.
-Men ni kunde väl för höge Farao lyft luren och ringt?! Säger jag.
-Nä så jobbar vi inte, får jag till svar.
(NÄ MEN NI BORDE!) skriker jag inombords, inser att jag inte har mer att hämta i telefon och lägger på.
När taxin kommer åker jag direkt till mitt lokala apotek på Karlavägen. Just när jag kommer står tre polisbilar och det är uppenbart att något just hänt. Inne på apoteket råder en mycket spänd stämning i luften. Tydligen har det precis varit en hotfull man inne och härjat. Tycker i efterhand synd om tjejen bakom disken som får expediera mig med rök kommande ur näsborrarna direkt efter. Jag förklarar mitt ärende och en lätt rörigt diskussion uppstår. Jag hävdar att jag gjort en korrekt order och apoteket hävdar att de inte gjort något fel. Eftersom det saknas bevis är det ord mot ord som gäller. Det enda jag ville var att få fatt i medicin så jag kunde klara mig i helgen och föreslog att de kunde skicka den med bud från lagret i enköping men nooo.
Får ett telefonnummer och går hem arg, ledsen och uppgiven. Stressen är nu så hög att hela min kropp påverkas.
Då ringer en ung apotekskvinna från apotekets e-handel och förklarar hur det tydligen ligger till. Något har gått fel men oklart vems sida ansvaret ligger hos. Jag föreslår än en gång ett bud men hon säger att eftersom det är en kylvara så går det inte. Jag kontrar med att det fan inte är en glasskulptur utan att medicinen kommer hålla i 20 minuter i en påse. Ingen framgång.
Den unga apotekskvinnan säger att hon skulle se vad hon kunde göra och skulle återkomma. Lurar läggs på.
Jag är vid det här laget både uppgiven och fylld av ilska och hat. Jag ville apoteket illa, det formades mörka tankar i mitt inre. Jag ville smutsa ner deras varumärke, jag ville ställa mig på Sergels torg och skrika till folk att till varje pris undvika apoteket Kronan. Jag ville att fiskmåsar skulle bajsa på dem när de gick hem och att de skulle få kvarskatt. Jag var arg. Hade även studerat deras reklamfilmer noga med deras slogan: "Ingen är som du". Detta var jag beredd att trycka ner i halsen på när den unga apotekskvinnan ringer igen…
Jag är nu på krigsstigen när hon säger: - Det går inte att ordna transport på grund av att det är så sent på fredagen, men något har ju gått fel och vi vill försöka hjälpa dig så jag kör hem medicinen till dig personligen.
Jag häpnade och tappade alla mina vapen jag samlat på mig.
-Är det sant? frågar jag och hon bekräftar. Då släpper allt, jag börjar storgråta, dels av lättnad och av att det uppenbarligen finns människor som fattar. Ca två timmar senare står den unga apotekskvinnan som heter Lina utanför min dörr med min sällsynta och brutaldyra medicin.
Jag tränger undan en impuls att falla på knä framför henne, buga mitt huvud i vördnad och säga Var hälsad o drottning, ty du hava fattat hur det går till. Om någon på apoteket Kronans ledning läser detta så upphöj denna människa till skyarna med omedelbar löneförhöjning, bonus och semester. Årets anställd vore på sin plats. Man inser inte vidden av en sådan här handling förrän man upplevt den själv. Denna fantastiska unga apotekskvinna räddade inte bara mig utan även förtegets anseende. Det skojar man inte bort i första taget och man glömmer det sannerligen inte…
