Guy Sebastian och lap-Dance
Det är märkligt hur olika dagarna kan te sig. Torsdagen var jättejobbig med ångest och mörka tankar. Tänkte att jag måste försöka bryta trenden genom att ta mig ut på fredagen. Jag fick nys om att Guy Sebastian skulle spela i Stockholm på fredag kväll så jag köpte en biljett. Anade att det skulle bli jobbigt men jag ville verkligen ta mig ut. Underbara Sara skulle passa tax några timmar. Jag hade beställt färdtjänst en halvtimme innan och bilen kom på utsatt tid. -Vi skall plocka upp en passagerare till, säger chauffören. Bilen kör en kort bit och stannar på en adress på Karlavägen. En medelålders man står och väntar och kommer fram till bilen. Han går fram till dörren mot baksätet där jag sitter, öppnar dörren, kliver in och sätter sig i mitt knä.
-Oj, Sitter det någon här? säger mannen, jag ser lite dåligt.
-Nähä, det menar du inte? säger jag med illa dold ironi. Efter min överrasknings-lap-dance flyttar mannen fram till framsätet och vi åker. Framme vid Fryshuset är det inte mycket folk vilket jag tycker det är ganska skönt. Inne i lokalen ser jag en ung kvinna som säljer tröjor och sånt. Hon halvligger över disken och är uppenbarligen grymt uttråkad. Jag går fram till henne och frågar om hon tar kort. Jag tycker det är kul att köpa en t-shirt från varje konsert jag är på. Den unga kvinnan säger att hon inte tar kort. Synd säger jag, jag skulle vilja ha en t-shirt. Den uttråkade unga kvinnan berättar att det finns en bankomat i närheten. Hade egentligen ingen lust att gå ut igen men vill verkligen ha en t-shirt. Efter en kort stund var jaga tillbaka hos den uttråkade unga kvinnan och pekar på den tröjan jag vill ha. -Tyvärr säger den uttråkade unga kvinnan, den finns bara i extra small. Först tror jag inte mina öron, ser jag UT som en extra small och kunde inte spektaklet bakom disken kläckt ur sig det innan jag gick iväg till bankomaten i onödan?? Smått irriterad går jag in i konsertlokalen. Jag får en bra plats längst fram till vänster om scenen. Tyvärr finns det bara ståplatser och efter en halvtimme börjar kroppen säga ifrån. Det är fruktansvärt svårt att stå stilla och fokusera blicken på ett ställe och bibehålla balansen. Jag är nära att falla ett par gånger och tvingades uppbringa all min viljestyrka för att härda ut. När konserten var sluta var jag så stel att jag knappt kunde gå och tackade min lyckliga stjärna att jag hade färdtjänst hem. Hämtade min lilla tax och dök utmattad i säng
