Spring för helvete!
Nu närmar sig resan med stormsteg. I övermorgon åker jag. Bävar lite inför flygresan, 6 timmar är ganska lång tid för mig att sitta still men får försöka bita ihop. Värre blir det på hemvägen när jag tvingas byta i Köpenhamn. Jag avskyr att byta plan, det stressar mig något vansinnigt. Det hela bottnar i en händelse för många år sedan. Jag jobbade på NK Göteborg som ansvarig för Hugo Boss avdelningen. Min generösa chef skickade mig på ett Baldessarini konvent i Kitzbühl Österrike. Baldessarini var ett hiskligt dyrt märke som ingick i Hugo Bosskoncernen. För att ge en uppfattning om hur dyrt märket var har jag en bild någonstans där jag provar en jacka som kostar 175.000 kr.
På vägen hem var vi något försenade och jag skulle byta plan i Köpenhamn på Kastrup. Vid tidpunkten var jag ganska oerfaren och hade aldrig bytt plan tidigare utan bara flugit direkt. Så jag gick naivt till bagageutlämningen för att vänta på min väska som jag trodde jag skulle checka in igen. Naturligtvis kom det ingen väska så jag gick frågande bort till disken. När jag förklarat för människan bakom glaset vilket plan jag skulle med försvann färgen från hans ansikte.
-Du skal med hvilket flyg sa du?? frågade mannen
-Eh, det här... svarade jag förläget och pekade på biljetten.
Mannen bakom glaset insåg nu att goda råd var dyra och att det inte fanns tid för några artigheter. Han flyger upp ur stolen, pekar med hela armen och skriker:
-For helvedte mand, løp, løp for alt du er værd!
Jag nickar snabbt och sätter iväg.
Kastrup är en stor flygplats, väldigt stor. Förvånade resenärer ser plötsligt en man på 185 cm iklädd kostym och slips samt en ullrock med stor pälskrage komma farande genom flygplatsen i en fart som hade gjort Ludmila Engquist grön av avund.
Medan jag anfådd och klimakteriesvettandes galopperar fram över marmorgolvet hör jag samtidigt i högtalarna:
-Ulf Eliasson, please contact gate X IMMEDIATELY!
Resten är lite oklart men jag hann med flyget med nöd och näppe. Så, nej, jag gillar inte att byta flygplan...
