Den nya Jag, vem fan är det?
Man måste ha mål här i livet. Det predikas till alla barn och ungdomar i landet. Jag har haft mina mål, utbildat mig och haft ett arbete jag älskade och var bra på.
Men när mattan rycks bort under fötterna och ens mål och drömmar flyger ut genom fönstret som en förvirrad kanariefågel, vad gör man då?
Min terapeut säger att jag måste skaffa nya mål som passar den nya Ulf. Men jag är inte helt säker på att jag vet vem den nya Ulf är ännu. Det är sannerligen ingen lätt uppgift att tänka ut någonting nytt att sträva under återstoden av mitt liv. Jag har ingen aning om vad det skulle kunna vara, att finna något meningsfullt igen. Hon sa också att jag inte ska hänga fast vid det förflutna men det är heller inte lätt att släppa. Rädd att jag skall förlora mig själv om jag släpper taget. Jag har svårt med acceptansen fortfarande. Just nu är allt en kamp för att överleva, att klara mig månad för månad. Det är inget liv egentligen, att härda ut tills liemannen står i farstun
Jag önskar jag hade svar på alla frågor som samlas i mitt huvud. Folk pratar om att söka fonder eller liknande men jag kan inte sånt och vet inte vad jag ska leta efter. Det känns som att leta efter ett hö i en nålstack.
Jag känner mig som en lam groda, hopplös.
I december skall jag åka på rehabilitering utomlands och det ska bli fantastiskt. Jag hoppas kunna samla mina tankar och mina trasiga visioner och komma till någon form av insikt. Att på något sätt hitta tillbaka till min livsgnista igen.
Gnistan behöver inte leda till en hel skogsbrand, det räcker med liten brasa som sprakar trevligt...
