Fräls mig ifrån Gucci...
Det känns banne mej som det är fredag jämt. Man hinner knappt vända ryggen till förrän fredagen är det där och flåsar en i nacken. Inte för att det spelar någon roll egentligen vilken veckodag det är eftersom alla mina dagar mer eller mindre ser likadana ut, men helgerna känns extra långa på något vis.
Kände mig oerhört trött på att sitta inne och uggla även om världen där ute skrämde lite, men jag beslöt mig i alla fall att gå ut på stan en sväng. Jag väntade för säkerhets skull till affärerna hade stängt för att minimera folkmassorna. Jag höll mig hela tiden nära kollektivtrafiken ifall mina knän skulle ge upp som så många andra gånger förut. Men de höll sig faktiskt i schack.
Väl nere på Stureplan gick jag och tittade på huset som brann häromdagen. Verkligen fruktansvärt, ett så vackert hus som var helt utbränt. Eld är både vackert och skräckinjagande på samma gång. Gud give att man slipper uppleva det på nära håll. Undrar man skulle reagera om elden var lös i huset? Hoppas man skulle agera rationellt och klokt men skulle förmodligen ta tax under armen och springa ner på gatan vilt skrikande i nattlinne och papiljotter.
Tittade in i skyltfönstret på Gucci och såg ett par fantastiska skor som jag i min fantasi genast köpte och drömde om att jag gick med på någon solvarm trottoar i något medelhavsland. Jag upprepade tyst mantrat för mig själv:
-Inled mig icke i frestelse utan fräls mig ifrån Gucci.
På hemvägen passerade jag och tax flertalet fullsatta restauranger. Folk skrattade och skålade på bästa fredagshumör. Vi tyckte våra nosar mot rutan (nej det gjorde vi inte) och såg avundsjukt på med längtan i blicken (det gjorde vi däremot). Jag kände mig lite som flickan med svavelstickorna.
Nu sitter jag i fåtöljen igen med en sovande tax i knät. Det var riktigt skönt att komma ut lite. Promenera är ju faktiskt gratis...
