Min madrass försöker äta upp mig...
Den här lilla texten kommer hamna under kategorin "Intresseklubben antecknar" men eftersom jag inte har någon annan att prata med får ni stå ut.
När jag för flera år sedan byggde om min lägenhet litegrann för att anpassa den bättre till min nya tillvaro bytte jag även säng. Från att ha haft en rymlig 160 säng fick jag återigen vänja mig vid en 120 säng som i mitt gamla pojkrum. Kruxet var att jag hade nyss köpt en ny och dyr bäddmadrass till den större sängen. Men en bra karl reder sig själv så efter en stund med ett rakblad var problemet löst.
Nu har tiden kommit för en ny madrass som efter valptiden med tax fått utstå både det ena och det andra. Efter lite letande hittade jag en nästintill oanvänd på blocket. Det var ett äventyr att släpa hem den på bussen kan jag meddela men vad gör man inte, nöden har ingen lag. Det visade sig att madrassen var gjord av så kallat Memory foam, typ tempur. Jag har extremt svårt att vända mig i sängen som det är men nu blev det nästan omöjligt. På samma sätt som i kvicksand sjönk jag djupare och djupare ner i madrassen. Dessutom verkar den ha ett eget liv. På morgonen har den krupit ut flera decimeter från sängen och det är jättejobbigt att få den på plats igen. Min kompakta lägenhet är dessutom utformad så att jag måste kliva upp i sängen för att nå mina översta skåp. Detta är nu förenat med livsfara då balansen försämras häftigt på detta geléartadade underlag.
När jag kommer tillbaka från rehabiliteringen börjar förmodligen sökande efter en ny madrass. Ännu en kostnad. Känner mig som ett bottenlöst hål ibland...
