Hur 031 blev 08
Det var i nådens år 2006 och jag jobbade på NK herr i Göteborg och ansvarade för Hugo Bossavdelningen. Jag trivdes utomordentligt med min tillvaro. Jag bodde i en stor nyrenoverad tvårumslägenhet med balkong högst upp på Avenyn strax intill Götaplatsen. Hade även en jättefin BMW coupé som jag älskade, idag känns det livet väldigt fjärran. Hursomhelst så gick arbetet bra och en dag kom nyheten att vi blivit uppköpta utav NK Stockholm. Nästan samtidigt föddes en idé i mitt ännu fullt fungerande huvud. Stockholm, tanken kändes spännande och exotisk. Nu hade ju dessutom möjligheten med internflytt inom samma företag uppenbarat sig. Sagt och gjort, sökte omedelbart en tjänst på NK man i Stockholm, åkte upp på intervju och fick jobb relativt omgående. Var skall jag bo? blev nästa fråga. Eftersom jag hade en så fantastiskt fin lägenhet var jag övertygad om att ett byte var en baggis. Efter inte jättemycket sökande på internet hittade jag på Blocket en 1,5:a på Östermalm. Suveränt läge och fantastisk hyra. Jag kontaktade killen som hade lägenheten och som dessutom jobbade i Göteborg (därav bytet) Efter att ha sett min lägenhet var han beredd att gå vidare med bytet. Jag å andra sidan hade blivit lite kaxig och analyserade den andra lägenhetens nackdelar. Det fanns minimalt med garderober och förvaring samt ingen tvättstuga i huset (egen maskin dock) Betänk nu att jag hade en GIGANTISK garderob efter alla år i branschen. Typ 25 kostymer. 95 skjortor och närmare 100 par skor. Ekvationen kändes omöjlig så jag tackade helt enkelt nej till lägenheten på Östermalm. Sökandet efter ett annat boende fortskred. En bekant hade en tvåa på Gotlandsgatan på söder som han kunde tänka sig byta. Mamma och jag åkte upp och tittade på den och den var helt ok men min bekant kom på andra tankar så det gick i stöpet. Nu började en lätt oro sprida sig eftersom tiden gick och jag skulle börja min nya tjänst om inte allt för länge. Fick via annons fatt i ett byte på Kölnagatan i Hammarby sjöstad, liten och dyr men det hade börjat brinna i mina kaxiga knutar. Lägenhetsmänniskan och jag inledde en intensiv Mail-korrespondens. Värdar kontaktades och blanketter fylldes i. Ungefär i samma ögonblick jag postar kuvertet med kontrakten kommer ett Mail som förkunnar att velpottan ändrat sig. Nu utbröt fullskalig panik. Jag hade ungefär en månad på mig att lösa allt som ett lägenhetsbyte innefattar. Jag sov inte, jag åt inte, mådde pest och fantiserade (på fullt allvar) att köpa en gammal husbil och slå läger på någon ödetomt.
Då ser jag att killen med den första lägenheten på Östermalm forfarande hade kvar sin annons så jag kastade mig på telefonen och ringde. Tack och lov var han fortfarande intresserad så jag mer eller mindre skriker i luren för nu var goda råd dyra: -Upp fort som fan och töm det som är kvar! Skit i städningen det fixar jag. Jag måste bara upp!
Vad som mötte mig i Stockholm när jag väl flyttade upp tar vi en annan gång… 😉
