Igenvuxna dörrar
På senaste tiden har har jag upplevt ett patologiskt behov att rota i det förflutna. Att glänta på för längesedan tillstängda och övervuxna dörrar och dammiga skrin. Det krävs förmodligen inte att man är Einstein för att ana att det har att göra med siffran 50 som i detta nu rusar emot mig likt Usain Bolt. Jag undrar bara liksom varför och vad vill jag uppnå? Måhända hänger det ihop med min sjukdom och lägger man ihop de två uppstår en synergieffekt. (1+1=3)
Vad letar jag efter där jag rövar runt bland gamla skolkataloger och dokument? Släktforskar också lite lätt på Internätet. Det dök upp högvis med nobla adelsmän och rodnande friherrinnor må jag säga men det tar vi en annan gång.
Vill jag åter lära känna mitt forna eller yngre jag? Försöker jag göra bot och bättring för något. Kan dock inte komma på vad det skulle kunna vara. Tycker att jag under min uppväxt var sådär väluppfostrat tråksnäll. Det var väl inte riktigt förrän i tidig tjugoårsålder i samband med att jag flyttade hemifrån Kungsbacka in till Göteborg som topplocket flög av och säkerhetsbältet monterades bort. Vill jag kanske tillbaka till skoltiden? Det var ju iallafall på den tiden en hyfsat trygg och ordnad miljö till skillnad från nu med skjutvapen, droger och gäng. Allt näthat på sociala medier där ungdomar lever med enorm press på sig. Betänk att det inte fanns mobiler, internet eller ens cd skivor när det begav sig.
Jag funderar mycket på dessa frågor nästan dagligen för är det något jag har gott om så är det tid. Längtar till våren då man kan vara ute i friska luften mer och bli distraherad av naturens vackra.
