Så blev jag taxpappa
Jag har en tax. Nej, rättelse, jag har världens bästa tax. Det är faktiskt sant. Det finns dokumenterade bevis. Hans mamma är Pyttelitens Dolly-Molly, hon är en korthårig svart dvärgtax (som sin son) och hans pappa är Opheras Nikolaj Giljov, en ljusbrun långhårig kanintax. Champions båda två. Det roliga när min lille kille som heter Nano (italienska för dvärg) föddes så hade han tre syskon. En av varje sort. Nano svart korthårig som sin mor. Ett syskon ljusbrun långhårig som sin far. Samt en svart långhårig och en ljusbrun korthårig. Fyra nyanser av tax. Galet fina. Jag skaffade honom i samband med att mitt arbete var på väg ner i toaletten och har inte ångrat en nanosekund
😉 Jag hämtade honom i april för ca sju år sedan. Han gnydde en stund innan han somnade i min famn. Sedan dess har han tagit mitt hjärta (tårarna kommer av kärlek bara när jag skriver detta) Första kvällen var jag lite skraj för hur det skulle gå men det hade jag inte behövt. När vi satt i min fåtölj kröp han upp och la sig tillrätta på min axel. Mitt bittra betonghjärta smälte lika fort som en piggelin på ett bikramyogapass. Att sitta i lugn och ro med en liten liten tax som ligger på din axel och blåser i ditt öra, det finns det få saker som slår.
Det som är lite (eller mycket) jobbigt nu är att Nano är hos min fantastiska mor. Det blev lite tufft med alla olika läkarbesök och osäkerhet för att jag skulle vara bekväm. Risken att jag skulle snubbla och ramla på honom blev för stor. Att han skulle fara illa, behöva vara ensam eller runtskickad mellan olika människor ville jag absolut inte. Jag har liksom inget riktigt skyddsnät i Stockholm då mamma bor i Göteborg och jag kände att det var bäst för oss båda om han kunde bo hos sin farmor ett tag. Min mor hade dessutom också en dvärgtax så de båda blev verkliga kompisar. Dessvärre avled mammas tax för en tid sedan men det känns bra att Nano och hon har varandra. Jag träffar honom hur ofta jag vill såklart och han kommer alltid vara min. (fan, nu kommer tårarna igen)
Att en sådan liten varelse skulle ha en så stor inverkan på 95 kg karlslok hade jag aldrig kunnat ana, men det är tveklöst det bästa beslut jag någonsin tagit att bli taxpappa…
