Swing it magistern
Jag har tänkt mycket på svunna tider på senare år och kontaktar personer som betytt mycket för mig.
Det var nådens år 1985 och jag skulle börja årskurs sju i Hålabäcksskolan i Kungsbacka. Vår nye klassföreståndare heter Peter och var en nyutexaminerad före detta fotomodell bland annat.
Han är nog den person som påverkat och influerat mig mest till den man jag är. Han var den manlige förebild som jag verkligen såg upp till, speciellt då min far var skitgammal och avled sommaren 1988.
Jag minns hur jag och några andra tog bussen och hälsade på hemma hos honom i han etta i Mölndal. Jag kommer ihåg persiennen mitt i rummet där det hängde solglasögon och den mintgröna kaffebryggaren i köket. Jag kan dra stilparalleller i både i inredning och kläder genom hela mitt liv. Åh vad jag ville vara som honom. Det är också extra kul att vi helt ovetande om varandra några år senare skaffade exakt likadana bilar.
På skolan hade han en oerhörd respekt med sig. Om det var bus och stoj i korridorerna räckte det med att han visade sig för att lugnet genast skulle lägga sig.
Jag skrev till honom för ett tag sedan för jag ville verkligen berätta. Till min stora glädje ringde han upp mig några dagar senare. Det var på gränsen till surrealistiskt. Att höra en röst man inte hört på över trettio år och som gjort sådant intryck var riktigt häftigt. Vi planerar att ses i vår när allt lugnat sig med pandemin. Det ser jag verkligen fram emot.
Swing it magistern…
