Vikt-igt meddelande
De flesta har väl någon gång blivit osams med badrumsvågen och anklagat den både för Fake News och för att kränka din person. Jag hör till den där generationen med Oboy och Skogaholmslimpa, inte direkt dietmat om man säger så. Dessutom hängde jag hos min mormor som bara tyckte det var bra att ungen åt så det var aldrig brist på kakor och fikabröd. Själv var mormor smal som en sylfid trots att hon länge jobbat på konditori. När man är lite större i ung ålder är det avsevärt svårare att ha en problemfri tillvaro till skillnad från de sportiga killarna. Gudskelov att det inte var nuförtiden med kameror i alla vrår och telefoner. Jag kan jag bli rejält provocerad när jag ser antagligen välmenande föräldrar som trycker in redan överviktiga barn både choklad och glass. De skapar problem för barnet som jag inte tror de själva inser. Självklart skall man inte gå till överdrift men kroppsidealen är grymma och speciellt andra barn till exempel i skolan. Kläder för mig var ibland ett problem. Jag har alltid varit en rejäl grabb, kraftig benstomme och tung i mig själv . Därför såg jag inte ut att väga så mycket som jag faktiskt gjorde. Bra symmetri och fördelning om man så vill. Minns i första ring på gymnasiet så skulle jag och mamma åka in till Göteborg och köpa nya jeans till mig. Nu uppstår en oväntat positiv situation. På den tiden var jag inte så jättefashion pga det inte alltid fanns i min storlek utan det var mest praktiskt. Just 1988 hade det nyss kommit ett nytt häftigt italienskt jeansmärke till Sverige, Replay. Hiskeligt dyra men paradoxalt var det nog de som passade mig allra bäst då de var ganska rymliga. Minns att vi köpte ett par på Gillblads på Kungsgatan i Göteborg. (Där jag sedemera skulle komma att jobba) De kostade 850 kr DÅ! En nästan overklig fantasisumma på den tiden för ett klädesplagg, men oj så det var värt det. Första dagen på Aranäsgymnasiet blev det näst intill uppståndelse i korridoren när jag uppenbarade mig i mina fantastiska jeans. Övertygad om att de jeansen höjde min relativt ljumma status till varmare breddgrader.
Vikten har väl pendlat upp och ner genom åren beroende på aktiviteter och hälsostatus. För ca tio år sedan mådde jag nog som bäst. Upp 05.00, en kopp kaffe och en stunds tidiga morgonprogram på TV som sändes då. Sedan på med träningsskorna och ute ett varv powerwalk/jogg runt djurgården, i ur och skur. Kvittar om det var orkan eller driv-is, ut skulle jag. Det märktes på både kropp och själ kan jag meddela. Dessvärre fick jag sluta med det pga dåliga knän och att det blev lite otäckt ifall Parkinson skulle visa sitt fula tryne när man var typ halvvägs och ingen hjälp stod till buds. Åh så mycket jag saknar dessa öde nyvakna stunder när det var bara jag och morgondimman. Inget rensar ett rörigt huvud som det. Det var magiskt att följa årstidernas utveckling dag för dag, dofterna och intrycken.
Det med vikten tänker jag på ibland men det är liksom inte så prioriterat längre. Hellre fläskig och frisk än smal och sjuk men håller mig just nu ganska normal.
