Lustig lakej
Jag gillar att vara lite busig och göra folk glada. Nu när man ligger i sängen och möglar medan man förgäves försöker sova så bubblar de ibland upp till ytan.
Detta utspelade sig för några år sedan en varm sommardag. Jag satt som vanligt på mitt stamcafé Mocco. En annan stamgäst som flitigt besökte caféet var Johan Kinde, frontfigur i Lustans lakejer.
Denna dag satt jag på uteserveringen med en kaffe och som av en händelse satt Johan Kinde vid bordet intill med en kvinna. Inte för att jag tjuvlyssnade men det är svårt att inte höra ibland. Kvinnan var journalist och genomförde uppenbarligen en intervju. Plötsligt ställer hon frågan:
-Varifrån fick ni namnet Lustans lakejer?
Han svarade att det tydligen var namnet på någon gammal tantsnuskbok för länge sedan. Han tillägger att han gärna skulle vilja ha den boken men aldrig hittat den.
Det här är den sortens utmaningar jag lever för. Kastade i mig resten av kaffet och rusade hem. Efter inte alltför lång tid framför datorn hade jag lokaliserat boken på något gammalt antikvariat och beställt den.
Skulle gett mycket för att se hans min när han ett par veckor senare får ett anonymt paket till sin plats på caféet.
The Puff strikes again…
