Mitt nostalgiska korståg och att sopa framför egen dörr
Kan inte riktigt förklara varför jag gör detta nostalgiska korståg. Kanske är det min sjukdom, kanske är det pandemin eller det faktum att min släktgren stannar vid mig. Jag har fått ett behov av att sopa framför egen dörr. Att det finns saker att berätta som kanske inte sett dagens ljus annars.
Tänkte berätta om min gamla klasskompis vars namn jag hänger en slöja över. De som var med vet. Tror att hon och jag var de enda som följdes åt i samma klass så tidigt som från förskolan ända till studentexamen.
Hennes pappa var modedesigner med egna märken som för mig som tidigt klädintresserad var lika häftigt som om han hade varit självaste Elvis. Ångrar att jag inte sparat något av de många ikoniska plagg jag införskaffade. Minns varenda ett av dem.
Hon var otroligt cool. Hon gjorde tidigt uppror mot förväntade stereotyper och gick sin egen väg, oavsett vad någon tyckte. Hon gick på rockklubbar i stan (Göteborg) klädde sig tvärtemot vad som förväntades och hade utmanande frisyrer. Trots dessa rock/punk utstyrslar förlorade hon aldrig den inre klass och elegans som lyste igenom. Det var aldrig trash som vissa i samma gäng utan alltid ordning och stabilitet. Jag beundrade henne mer än vad jag tror hon vet. Ofta fattade jag inte att hon ville hänga med mig. Hon var vid tidig ålder världsvan och modig medan jag satt i mitt pojkrum och läste Tintin. Hon introducerade mig till ny musik som jag aldrig skulle kommit på att lyssna till och uppskatta annars. Faktiskt fortfarande har jag några av artisterna som favoriter.
Jag kommer faktiskt ihåg ögonblicket när hon bytte stil. Vi hade åkt in till Göteborg och var inne i den lilla gallerian Grand på Kungsgatan. Där köpte hon en mellanblå kavaj med kort ärm samt en matchande plisserad kjol. Sista skriket på tidigt 90’tal. Jag var stum, detta var rakt emot de svarta tighta jeansen, den svarta skinnjackan och det uppsprayade håret. Jag kände att jag var med om en milstolpe i hennes liv.
Vi har inte setts på hur många år som helst men tack vare sociala medier kan man titta in och hälsa på ibland.
Idag är hennes familj nog bland de vackraste människor jag sett.
Jag är glad och tacksam för att jag haft/har en vän som henne. Världen blir så mycket mer intressant med såna som henne.
