Trollkonster och fiskmåsar
Jag tror inte på hokuspokus. Det är ett val som jag gjort. Jag har inget emot att man kan försöka lindra diverse mindre besvär med healing, oljor eller springa omkring och vifta med kvistar och spelkort så att skjortan står rätt ut. Om det kan ge någon tröst till de som är öppna för det så är det väl fantastiskt. Har man som jag däremot en obotlig neurologisk sjukdom som påverkar min hjärna är jag väldigt försiktig med olika huskurer och häxkonster. Ge mig rakryggade läkarteam. Ge mig tunga droger och komplicerade stapeldiagram. Jag vill ha evidensbaserade fakta och kompetenta utbildade människor med ambitioner omkring mig.
Det kan vara så att jag har helt fel. Att botemedlet ligger och väntar på en plats som ingen upptäckt eller ens letat på ännu. Det kanske visar sig att om man dansar Macarena motsols runt en könsneutral fiskmås den femte söndagen i advent medan Åsa Jinder kompar på nyckelharpa.
Alternativt mässa Anders Tegnells namn tre gånger baklänges i motvind medan man sitter i fontänen på Sergels torg med bar underkropp hållandes ett påskris från i fjol med vänster hand, så går skiten över. Men tills dess, låt mig ta mina mediciner och lägga min tillförlit hos läkarkåren. När hårda fakta presenteras och kan styrkas kanske jag tänker annorlunda.
