Jehovas vittring
Så var begravningen avklarad. Bortsett från att officianten sa fel namn i början var det en fin ceremoni.
Efteråt samlades alla för en minnesstund på en närliggande restaurang. Jag är inte så förtjust i sådant som framgått i en tidigare blogg men jag och min gode vän Mark Levengood bestämde oss ändå för att delta.
Först ut att tala är en man som säger att han aldrig träffat den avlidne. Redan här börjar ugglorna i mossen anas. Han fortsätter med att berätta att vi dör på grund att vi syndar. Bibelcitaten står som spön i backen och han pratar om hur människan är dömd om vi inte gör bot och bättring i det rödaste rappet. Han pratar också om hur Gud ska uppväcka alla döda genom att kopiera deras DNA och stoppa in i andra kroppar.
Jag och Mark tittar på varandra och jag ser hur hans blick blir mörkare och mörkare.
Tydligen är det så att den avlidnes föräldrar är grova Jehovas vittnen, vilket absolut inte spelar någon roll förutom det faktum att den avlidne inte praktiserade samma tro och inte det övriga 95 procenten av gästerna heller. Det var både bisarrt och opassande, det spreds en mycket märklig stämning i rummet. När denna dystra domedagsprofet äntligen var färdig var det så tyst att man kunde höra en knappnål falla. Direkt efteråt ställer sig Mark upp, märkbart provocerad. Han håller ett varmt och hjärtligt tal till den avlidne så är både tänkvärt och personligt. Han passade även på att ge föregående talare en känga och såga denne vid fotknölarna. När han är klar börjar sällskapet spontant applådera.
Äntligen hemma igen till en lycklig tax hoppas jag att det dröjer länge innan nästa begravning…
