taxpappa.blogg.se

Humor och allvar i en ljuvlig symbios

Osynlige mannen och ingen greve längre

Publicerad 2015-04-28 19:15:29 i Allmänt,


Jag har sparat min mustasch ganska länge nu. Ville prova hur det kändes med en riktig vaxad mustasch á la Greve von Hallwyll med sin berömda mustaschhållare. Då det är svårt för mig att ansa skägget själv med sina olika nivåer, går jag och får det ansat på en riktigt klassisk gammal salong här på Östermalm varannan vecka. Idag var det dags igen. Jag sätter mig i stolen och påpekar att mustaschen nu är lite väl lång och behöver kortas en aning. Jag lutar huvudet tillbaka, blundar och låter mig bli ompysslad en stund. Efter ca en kvart är det klart och jag tittade i spegeln. Hela min fina mustasch är borta, någonstans på golvet ligger den bland hår och damm. Jag får inte fram ett ljud. Barberaren är väldigt rar och omtänksam så jag har inte hjärta att säga någonting men jag undrar vilket ord hon inte förstod i meningen "korta den något". Jag betalar och går ut på gatan med tom blick utan mustasch. Jag beslutar mig för att gå till gamla stan med tax och dränka mina sorger i kaffe. Framme vid Stortorget och ett av mina favoritcaféer, chokladkoppen, sätter jag mig ner i en av fåtöljerna som vetter mot torget. Det är cirka fem personer på uteserveringen så det är inte direkt fullt. Två servitörer går omkring och pysslar. När de för femte gången passerat mig utan att erkänna min existens frågar jag högt:
-Ursäkta men syns jag överhuvudtaget?
Den ena killen stannar upp och svarar:
-Eh, ja men du gömde dig ganska bra bakom skylten. 
Skylten? Jag vänder mig om och bakom mig står en skylt som är lika stor som två A4 sidor. Att man kan missa att se en stor karl på 100 kg bakom ett frimärke som dessutom sett båda killarna i helfigur gå förbi flera gånger måste ses som en bedrift. Lite bättre i min bedrövlan (uppfann just ett nytt ord) tar jag och tax bussen hem då mitt gamla knä strejkar igen. Strax efter Dramaten finner den kvinnliga busschauffören, eller heter det kanske busschaufförskan, två cyklister framför sig på den trånga Sibyllegatan. Hon utropar högt och ljudligt:
-Vafaan måste ni cykla för? Stockholm är inte gjort för cyklister!
Just som hon kört om cyklisterna backar en bil ut från en parkering varpå hon utbrister:
-Och vad gör DU då??
Tyvärr skulle jag kliva av vid nästa hållplats, det hade varit roligt att åka med en bit till, med eller utan mustasch.  

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela