taxpappa.blogg.se

Humor och allvar i en ljuvlig symbios

Slangdrama på Östermalm

Publicerad 2022-06-24 13:27:26 i Allmänt,

(null)

Det har blivit varmt, väldigt varmt. 

Mina prisbelönta petunior (nja) ute på innergården är vanvettigt törstiga och missar man en vattning i hettan torkar de i hop likt små mumier. 

Eftersom prognosen verkade hålla i sig ett tag såg jag ingen annan råd än att få bukt med vattenproblemet. Problemet är att det inte finns någon vattenkran på innergården. Kanske var vatten inte uppfunnet när huset byggdes. Att springa upp och ner i trappan likt ett skållat jehovas vittne med vattenkannor gör inte underverk på mina ben. Jag drar helt sonika en slangstump från köksfönstret ner på gården och kopplar på en sån där illgrön skrynklig slang som blir skitlång när den fylls. Det var enkelt att montera en bit slang från kökskranen och anpassade längden så att den nästan nådde marken. Dessvärre hade jag glömt en skarv-grunka för att foga ihop de båda slangarna. Lätt muttrandes och svärandes tänkte jag att jag iallafall kunde använda slanghalvan till att fylla min gigantiska vattenkanna. Jag stoppar ner änden på slangen (med gardena kopplingen på) och går upp i köket. Jag sätter på kranen och ser i mitt inre hur vattnet fyller kannan. Ifrån köket ser jag inte ner på gården så efter en kort stund bestämmer jag mig för att det får  räcka. Jag har vid detta laget inte lagt märke till att slangen svällt avsevärt och att kopplingen till kranen pyser och fräser oroväckande. Jag greppar kopplingen för att lossa den. 

I nästa sekund försvinner världen i en kaskad av vatten. Alltså vi pratar om vattenmängder av bibliska proportioner.  Det är vatten överallt. Tak, väggar och jag är sjöblöta. Jag flämtar efter luft som om jag just vunnit Vansbrosimmet under vatten. 


Förklaring:

När jag växte upp var en slang en gummitingest med HÅL i bägge ändar. Men nu har någon ondskefull trädgårdsmänniska uppfunnit en koppling med BACKVENTIL så stoppar du inte in något i hålet blir det tji vatten. Jag trodde följaktligen att allt vatten hamnat i kannan (som var snustorr) och inte  som istället stannat kvar i slangen och byggt upp ett tryck värdigt Tjernobyls havererade reaktor, redo att brisera i mitt anlete. 


Man blev ju svalkad i ett huj åtminstone…

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela