Crappy new year
Året är slut och ett nytt tar vid. Världen festar och firar med raketer och champagne. Till vilken nytta? Läste Alex Schulmans krönika i Expressen härom dagen och han har fullständigt rätt. Vad firar vi? Att ännu ett år har tagit slut och vi livet vi har kvar blir kortare och kortare. För varje nyår vi "firar" kommer vi alla ett år närmare det oundvikliga. För dit kommer vi alla, rik som fattig och hemlös som härskare. Vi avlägger nyårslöften som aldrig hålls och lovar varandra att nästa år minsann skall bli året då det vänder till det bättre, men det gör det sällan. Detta senaste året har varit särskilt illa för mig. Fyllt av sjukskrivning, ångest och förändring. Ljuspunkten är självklart min lilla fantastiska tax, hade jag inte skaffat honom vet jag inte om jag suttit här idag. Han ger mig en anledning att kliva upp på morgonen. Hoppas han klarar av sitt första tolvslag med alla smällare. Det har varit en väldigt tuff tid nu för mig i jul och nyår, jag är normalt inte såhär svart och negativ. Känns som om jag desperat gräver i den frusna marken i hopp om att hitta något som gror, något levande men jag finner bara is och sten. Vik hädan 2014 och visa dig aldrig igen. 2015 nu är det din tur, visa att du är bättre än din föregångare. Jag vågar mig inte på några förväntningar, så blir man inte besviken, så blir man inte besviken.
