Begravelse

Man kan tycka tristessen gått för långt när man väljer att frivilligt gå på begravning. Men det finns två skäl. Det ena är att det är kul att för en gång skull ta på sig kostymen och känna sig lite fin och det andra är att visa min respekt för en man jag inte kände personligen men som varit delaktig i min uppväxt med både humor och kunskap. Den jag talar om är Magnus Härenstam, en av frontfigurerna i det fantastiska barnprogrammet fem myror är fler än fyra elefanter. Efter att ha gjort mig iordning med kostym, slips och fantastiska skor, lämnade jag tax till Sara på en playdate. Skönt för både honom och mig med lite omväxling. Jag begav mig i god tid till Hedvig Eleonora kyrka ifall det skulle vara mycket folk. Jag parkerade mig vid entrédörren och nästan med en gång började folk fråga mig om allt möjligt. Jag antar att jag såg ut som en kyrkvärd i min svarta skjorta och svarta kostym. En kvinna sa faktiskt: -Så du står bara här och är snygg? efter att jag förklarat för henne att jag inte jobbade där. Det tyckte jag var lite kul. Det vimlade av kända ansikten där. Lena Olin, Lill Lindfors, Björn Skifs, Harriet Andersson och en hel massa andra. Hedersgäster var så klart kungen och Silvia som anlände sist av alla. Jag delade bänk med Helen Sjöholm som sjöng två vackra sånger under ceremonin. Hon hälsade vänligt på mig när hon tog sin plats. Det var en ljus och vacker ceremoni när det var dags att defiliera vid kistan passade jag på att smita min väg. Jag hade faktiskt beställt fyra små elefanter som jag tänkte lägga ner istället för blomma, men de hann tyvärr inte komma fram i tid så jag får lägga ner dem vid gravstenen istället. Människor som Magnus Härenstam görs inte längre. Ett komiskt och pedagogiskt geni som det kändes som man känt länge men aldrig träffat. Det känns som världen blivit lite gråare utan honom, han var liksom där under hela barndomen. Jag tänker inte använda orden: vila i frid. För det är jag säker på att du gör. Tack för all humor och kunskap du gett mig. Jag tror du hade ett ganska roligt liv och du levde som prästen sa mellan Morsning och Goodbye...