Fånge på Östermalm
Nu börjar det bli lite tufft att bo i innerstan. Gnäll lagom, säger säkert många nu men hör här.
I veckan har det varit någon form av FN miljö-tjofräs och naturligtvis skall alla hitresta högdjur åka förbi just där jag bor. I praktiken innebär detta att merparten av mina kommunikationer skärs av. Jag har trygga buss Ett som tar mig via Stureplan och Hötorget till centralen. Pålitliga buss 54 som åker via dramaten och segels torg till Åhléns, mycket praktiskt. NÄR DE GÅR!
Båda bussarna är inställda hela veckan så att hederligt folk inte kan ta sig någonstans. Visserligen har jag färdtjänst men de resorna vill jag spara tills det kommer viktigare tillfällen. Låt oss även smaka på ordet "Miljötoppmöte". Detta innebär att de hitresta viktigpettrarna far som torra skinn kors och tvärs över hela stan. Karavanen brukar se ut såhär: Först kommer en svärm MC poliser med tjutande sirener för att likt arga bin se till att färdvägen är fri från eventuella faror. Sedan kommer minst fem polisbilar i olika utföranden, i mitten typ två svarta viktigbilar för att avslutas med ytterligare ca fem polisbilar. Detta upprepas utan att överdriva ungefär 15 ggr per dag. Inte nog med att de för ett förfärligt oväsen tillsammans med den alltid medföljande helikoptern och att allt stannar upp. Det måste ju medföra ohyggliga mängder utsläpp,
för jag tror inte att de klimatkompenserat genom att ro hit med eka. Nä, säger jag. Håll mötet på Arlanda och STANNA där. Minimalt med utsläpp, lätt att bevaka och när det är klart bara att passera ut igenom gaten utan att passera gå.
Detta andra som naturligtvis inträffar direkt efter är Stockholm-jävla-marathon. Nu snackar vi total Lock down av Östermalm. Inte en buss går, inga taxibilar får köra det är knappt så att man får gå till fots (de som kan). Minns förra året när jag utan en tanke besökte en vän på Södermalm (jag vet, scary) och tog en färdtjänst hem. Stopp och belägg, hit men inte längre var budskapet överallt. Tur att jag hade en cool taxichaufför. Min medicinpump började så sakteliga ta slut, jag hade inte räknat med att en resa från söder skulle ta två timmar. Trots vädjande och erbjudande om sexuella tjänster (näää) började jag bli desperat. Vi hade vid det här laget kört i cirklar och krumelurer helt utan framgång och nu stod vi blickstilla i ett trafikkaos ungefär vid Hammarby sjöstad. Plötsligt hör vi sirenerna från brandbilar som desperat tränger sig fram genom massan och alla bilar försöker göra plats vilket inte var så enkelt. När brandbilarna passerar oss klack det till i chauffören. -Håll i dig, ropade han, la in en växel och på tjutande däck satte han efter brandbilen. Folk tittade häpet på den taxibil som låg hack i häl på en utryckande brandbil och på den stilige medelålders man som drottninglikt satt och vinkade i baksätet. (Nä det gjorde jag inte, eller?)
Så jag är inte så förtjust i alla omläggningar och evenemangsskräp, det ställer till mer än vad de tror. Ha maran i Täby nästa år, kan vara kul med lite miljöombyte.
Återstår och se hur mycket oreda nationaldagen på måndag orsakar, tänkte han bittert och tog en klunk av kaffet som redan hunnit bli kallt…
